Om citronerna

I veckan fyllde sambon år och eftersom han har varit snäll i år, precis som alla andra år, så tänkte jag skämma bort honom med en för högtiden egenbakad tårta - en citronkaka med mandlar á la GI-dieten.

Mandlarna, som inte räcker riktigt, skållas och mixas; jag letar fram sviskonen, för citroner har vi inte, och fruktsockret börjar sina så det mindre GI-vänliga sockret står nu också på bakbordet. Mandelessens och grädde: kan uteslutas; det står det till och med i receptet. Av ursprungsreceptet återstår två ingredienser: bakpulver och ägg - men jag är fast besluten "det ska bli en kaka" och "jag tänker inte gå och handla". Men så kommer dödsstöte. Inga sviskon i världen kan ersätta de kokta äggen som sambon lagt tillbaka i äggkartongen! Suck. Vi har inga ägg! Där gick smärtgränsen. Jag ringer dagis: "jag blir lite sen". Därefter går jag till affären för att köpa samtliga ingredienser (utom bakpulver då). Fruktsocker, grädde, mandlar och så okokta ägg förstås. Jag går till fruktavdelningen. Mina ögon faller på det svällande gula citronberget, alldeles skinande blanka frukter i lysrörsbelysningen - jag tar två stycken. Men så ser jag fyra nät med mycket små, lite skrumpna citroner. "KRAV". Jag tvekar, de ser inte så lockande ut. Jag pillar lite på påsarna och samvetet gnager. "Handla ekologiskt" säger det. Min ögon svarar "men de är ju så skrumpna, titta själv, här bredvid ligger ett berg av vackra ljusgula citroner!". Till slut lägger sig mitt förstånd i konversationen "du ska riva skalet i kakan, vill du ha vackert besprutat skal eller giftfritt skal från några mindre citroner?". Jag tar halvhjärtat de kravmärkta citronerna.

Och vilken högvinst! Hemma ser de inte alls så skrumpna ut längre, de var bara inte glansiga och vattensvullna. Skalet såg ut som citronskal gör...gjorde förr på välmogna citroner. Och doften sen! Det luktar så underbart! Vilken skillnad mot citronerna jag brukar köpa som smakar en blandning av småsurt och vattnigt. Jag river skalet och njuter med hela näsan. Senare njuter jag vidare av några skivor citron i ett glas med vatten. Det smakar härligt fruktigt. En riktig vardagslyx - inget besprutningsmedel i min dricka. Jag kommer inte att tveka nästa gång jag handlar!

Andra bloggar om:

2 kommentarer:

Ulla-Gulla sa...

KRAV-märkt frukt och grönsaker smakar alltid mer och bättre så det är en ren vinst att köpa dem, trots att de kostar lite mer. Nu när jag inte kan odla mina egna morötter så köper jag alltid KRAV. De andra har en besk, nästan kemisk smak (konstgödsel?) men inte smakar det då morot. Samma sak med tomater. Odlade "vilda" tomater förra sommaren och de var små, gula och med en smak som var rent gudomlig. Jag ska hålla utkik efter citroner i min affär... Ha en skön helg!

Ann-Christin sa...

Jag köpte också KRAV-märkta citroner i helgen. De skall användas till fredgaens cocktailparty. Jag är övertygad om att det säger pling någonstans i något system varje gång man väljer KRAV eller rättvisemärkt och att det i förlängningen innebär en positiv påverkan på utbudet/marknaden.