Squash från svärmor

Vi fick en fin planta från svärmor. Med de vackert guloranga blommorna, lovade den en riklig skörd under sensommaren. Sambon vårdade den ömt i en av våra chokladglasslådor. Högt upp, så att inte sniglarna skulle komma åt... även om vi vet att en och annan snigel inte alls lider av höjdskräck efter att mina små aklejor gått åt en kväll.

När plantan var bastant och den första squashen ganska välväxt, fick plantan ta plats i potatislandet som nu var färdigskördat för året. Och sambon höll koll. Lite blåkorn runt plantan höll sniglarna borta i två veckor. En eftermiddag åkte sambon med dottern till farmor och jag fick vara trädgårdsvakt med vattning och allt vad det innebar.



Men när jag på kvällen kom ut för att se till den nu ganska välvuxna squashen, så var det för sent. Blåkornet hade tydligen gjort sitt, och en väl övervägd attack av en trupp på 15 mördarsniglar hade till slut vunnit terräng.

Detta var vad som var kvar av squashen och alla löftesbringande blommor var också borta!