Jag har inte kunnat sluta fundera på ledaren i SvD om de tre "myterna" om terrorism. När man läser det lite snabbt, så kan man, kanske när hjärnan går på tomgång, tycka att det verkar rimligt, men så börjar man tänka och tänka.
Myt 1: Terrorismens huvudorsak är fattigdom och förtryck.
Att bevisa att denna myt inte håller genom att läkarna som skulle utföra bombdåden inte upplevt fattigdom och förtryck, ja, jag bara skakar på huvudet av uppgivenhet och hänvisar till mitt förra inlägg. Men ord på vägen: släktband, historia, gemenskap, samhörighet, oljeintressen, bojkotter, rasism, misstänksamhet, krig mot moderslandet, skjutna släktingar, döda moderlandsmän, släktingar som inte kan gå ut i sina hemländer för att någon startat krig där...
Myt 2: Kriget mot terrorismen är verkningslöst.
Hur verkningsfullt och bevisande är det för kriget mot terrorismen, att Dilba inte får flyga och bomber inte exploderat i väst (så mycket sen Madrid och London tidigare)? Var hade vi stått utan invasionerna? Tror du verkligen att terroristerna har färre anhängare nu? I nästa myt påpekas ju att så många sympatiserar, även av icke-fundamentalistgalningarna?
Och hur verkningsfullt är kriget utanför Storbritannien? I Irak, med alla döda bara i koallitionsstyrkorna (2,5 soldater dör i snitt per dag)? I Iraks och Afhanistans spår, med 25.000 oficiellt skadade amerikaner, men 100.000 som har fått godkänd sjukersättning? I Afghanistan, där regeringen, tillsatt efter talibanernas fall, nu protesterar mot bombangreppen mot talibanerna som drabbar civiloffer? Nog har kriget mot terrorismen haft verkningar allt - jag håller med att det inte varit verkningslöst! Fler offer från väst har dött i kriget än potentiella terroristangrepp utan krigets start hade skördat. För att inte tala om de inhemska offren i de länder där kriget förs. Världen är argare. Världen har fler döda.
Myt 3: Islam har inget med terrorismen att göra.
Okej, denna "myt" är det närmaste överens som vi blir . Inom islam (och/eller släktkulturen) finns faktorer som bidrar till en stor samhörighet och tillhörighet - man ber ofta, bor tillsammans i olika generationer och om man dör i islams namn kommer man till paradiset. Och när muslimsk kultur och värderingar känns hotade, väljer en del att hänga på det nya medan andra slår bakut och vill försvara det som står i Koran - eller deras tolkning av den. Men. Jag kontrar. Om terrorismen har att göra med Islam, har då också fotbollshulliganernas agerande att göra med fotbollsreglerna? När dommaren dömer rött kort, enligt regelboken, och någon blir arg och springer in på plan för att smälla till dommaren, eller när ett lag förlorar och vandalism och misshandel följer på stan... är det då fotbollsreglernas fel? Jag menar, hade misshandel och förstörelse inte funnits om fotbollen inte funnits? Eller hade personerna som utför dåden hittat andra vägar att förstöra i samhället på? Hade unga arga män blivit änglar utan fotbollsreglerna? Hade unga arga män blivit änglar utan islam?
Jag vågar påstå att det är en större procent av fotbollsfansen som är hulliganer än muslimer som är terrorister. Men kan vi inte vara överens om att lösningen inte är att förbjuda fotbollen? Och sen fundera över om ett islam-förbud verkligen skulle lösa terrorismen?
Och att 400.000 muslimer av 1,5 till 2 miljoner muslimer i "någon grad" är sympatiskt inställda till våldsamt jihad i världens olika hörn, ja, det låter ju hemskt, men hur många amerikaner är (eller har varit) i "någon grad" sympatiskt inställda till våldsamma anfall, utanför sitt land, för att störta Saddam, en diktator som rörde sig långt utanför deras vardag (men hade olja)? Hade inte du blivit lite sympatiskt inställd till motstånd, om arabvärlden kom och störtade vår odemokratiskt tillsatte kung och efteråt utnyttjade situationen till att etablera företag för att skövla våra skogar?
Läs mer:
Andra bloggar om:
terrorism,
fred,
islam,
muslimer,
politik,
media
Idag är jag trädgårdsmästare här hemma och har vågat mig ut efter följderna av regnkaoset här i sydvästra Skåne. Trots att det skvalpade om fötterna när jag gick ut i gräsmattan häromdagen, så har blommorna klarat sig bra. Grannens trädgård i sluttningen däremot förvandlades under en dag till en liten lokal insjö där bara björken stack upp.
